Svenska fredsmäklare

När det kommer till fred och konflikthantering har Sverige länge varit en stormakt – åtminstone i fråga om kompetenta människor. Det finns nämligen flera diplomater och medlare som har svensk bakgrund. Vissa av dem har arbetat uteslutande inom internationella organisationer som FN medan andra har varit inblandade även i svensk politik. Klart är att Sverige har en lång tradition av att fostra duktiga konflikthanterare och det är något som ser ut att fortsätta i takt med att alltfler utbildar sig till diplomater, statsvetare och rättighetsexperter som brukar vara gångbara yrken när det gäller fredsmäkling.

En av våra mest kända diplomater lär vara Jan Eliasson. Han har jobbat med fred och konflikthantering under stora delar av sin karriär och han är en av få svenskar som har ett verkligt internationellt rykte om sig. Med sina många år i FN:s tjänst har han blivit en maktfaktor som har fått hjälpa till med några av de svåraste konflikterna i modern tid. Eliasson kommer dock inte från någon mäktig familj. Istället var det via en ekonomiskt blygsam arbetarklassuppväxt som Eliasson lyckades ta sig hela vägen till en ekonomiutbildning vid Stockholms universitet – och därifrån började han arbeta hos Olof Palme på 1960-talet.

Jan Eliasson har också arbetat som svensk utrikesminister en kort period. Det är dock som medlare han har gjort sig mest känd. Eliasson var exempelvis utsänd av FN för att prata med Saddam Hussein under Gulf-kriget i början av 1990-talet. Med sin tjänst som Sveriges FN-ambassadör har han också kunnat knyta kontakter som har gjort Eliasson till en av våra stora internationella politiker och diplomater.

En annan svensk som har varit involverad i medling och konflikthantering är Hans Blix. Precis som Jan Eliasson har Hans Blix ett förflutet inom svensk politik. Han var nämligen utrikesminister 1978 till 1979 när Ola Ullsten bildade en borgerlig regering. Därefter gick han vidare till den internationella politiken. Mest känd för allmänheten är Blix kanske för sin involvering i Irakkriget i början av 2000-talet. Blix kontrollerade om Hussein hade några massförstörelsevapen. Hans slutsats var nej – och tiden skulle också ge honom rätt när några vapen aldrig hittades.